Igår satt jag och väntade på tåget. Troligen i väldigt djupa funderingar (om jag inte misstar mig så om hur jag skulle planera min resväg dagen efter - läs idag - något som händer väldigt ofta när man är en Nomad som jag med fyra hem). Antagligen måste jag sett väldigt låg ut för det kom fram en kvinna till mig o la sin hand på mitt huvud och sa; Företräde till Gud åt dig. "Hursa?" svarade jag. Jag menar HUR ofta kommer det egentligen fram folk och lägger sina händer på ditt huvud? EGENTLIGEN?
- Företräde till Gud för dig, upprepade hon. Jag tyckte du såg ut att behöva det.
Sånt gör att jag återfår en tro på att världen faktiskt är god. Så många gånger JAG sett människor som verkligen behövt uppmuntran. Då man bara vill gå fram o lägga handen på dennes axel och säga "Men du, det ordnar sig. Var inte orolig. Det ordnar sig." Nu var det ju så att jag faktiskt inte var särskilt nere men ändå!
Det måste jag komma ihåg nästa gång jag är nere. För världen ÄR god. Och jag har VIP till Gud då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar